Antligen Samoa!

Ja... Hemlandet hagrar och kommer narmare med stormsteg. Ska bli guld att komma hem!

Jag landade ratt sent pa kvallen den andra mars (korsade datumlinjen, ja) och stallde mig i kon till passkontrollen. Knarkhunden visade stort intresse i mig, men polisen verkade inte bry sig sa jag stamplade in passet och vaxlade lite pengar. Nar detta var klart blev jag vanligt fragad av en polis om det var jag som var Mr. Gohran... Ja, det var jag... Han fragade om de fick ga igenom min vaska, vilket jag knappast kunde neka dem. Han borjade ratt forsynt, men det slutade med att fem poliser stog och inspekterade var enda liten pinal jag har med mig. Alla fickor oppnades, ALLT togs ut. De stog och drog i min smutstvatt, inspekterade alla mina prylar grundligt och fragade konstant fragor om allting. Jag har en del grejer som kanske ser lite misstankta ut (kavamuggen, bandana, tva flaskor snaps, vaniljstanger fran Niue, lite musli som nodproviant, olika mediciner och smagrejer i alla helvetes fickor overallt.) plus att jag sag ut som en redig slusk med skagg, langt har och halvskitiga klader. Dessutom fick jag en redig Cognac pa flyget (pa fastande mage) for att fira fodelsedagen med lundaprofessorn, sa jag var glad i hagen och antagligen latt dimmig i blicken. Jaja... Over en timma senare bad de sa mycket om ursakt och hjalpte mig packa ner alla grejer igen. Tillaggas skall att de faktiskt var valdigt vanliga och artiga mot mig hela tiden Inga oversittarfasoner eller andra otrevligheter.

Taxikillen var stressad. Han hade ett plan till att hinna med innan han fick hem och sova. Han tog mig i ala fall till hotellet, som visade sig vara ett riktigt ran. Uscha! Fullt med kackelackor i duschen, skabbigt och pa tok for dyrt. Jag vaknade i alla fall upp dagen darpa till en ny fodelsedag och det var nu det hela egentligen borjade...