Tonga fortsattning.

En vacker dag nar jag lag och hade min skonhetssomn efter lunchen blev jag bryskt vackt av att nagon ruskade runt mig i sangen och skrek MATTS. Det var Frida som hade bestamt sig for att jag skulle vakna. Blev valdigt forvanad. Hade verkligen inte raknat med att hon skulle dyka opp fran ingenstanns! Det var i alla fall en trevlig re-union. Vi diskuterade New Zealand, resor och allehanda tillsammans med en finne som kommit kvallen innan. Frammat kvallen besteg vi en av de hogsta punkterna pa Vava'u tillsammans och var lite allmant turistiga. Efter detta var det dags for Kava, den omtalade lokala olen. (Och jag mar fortfarande illa nar jag tanker pa det, men jag ska forsoka skriva lite om det i alla fall.) Den bryggs som sa att man mal roten fran kavaplantan och blandar detta mjol med vatten. Det beskrivs som en valdigt mild drog och dricks i stora mangder har i sodra Stilla Havet. Vissa av mannen dricker kava dagligen och det fungerar lite som rokning. Som en social grej. Mannen samlas och pratar om allt mojligt och har allmant valdigt trevligt. Jag hade lagt marke till att kava hade intagits nastan varje kvall pa brandstationen mitt over gatan och jag visste sedan tidigare att Frida ocksa var sugen pa att prova. Finnen var heller inga problem att overtyga... Vi begav oss dit och mottes av en hel hord man i alla aldrar som satt och drack och sjong och hade det valdigt trevligt. Sa fort vi dok upp blev vi inbjudna att delta i sessionen, vilket vi gjorde. Damer far traditionellt inte dricka kava, utan ska sitta och dela ut kava till alla mannen om de deltar. Frida blev genast placerad mitt i skaran och satt och smalog nastan hela kvallen nar hon skopade upp kava. Jag satte mig nara gitarristen och blev genast bjuden kava. Jag hade hort att det skulle smaka fruktansvart illa, men det smakade inte alls sa tokigt. (Jag ljuger val om jag sager att det var gott.) Daremot kandes den karraktaristiska domningen i lapparna och tungan pa en gang. Jag och finnen drack med mannen och Frida satt och log. Det var valdigt trevligt och jag ville nastan inte ga darifran. Dessutom fick jag en kavamugg, ett handslipat och karvat kokosnotskal som tydligen tar tre manader att gora och kan arvas i generationer. Haftigt.

Dagen darpa hyrde Frida och jag varsin kajak och begav oss till en liten liten o som vi snorklade hela vagen runt. Pa hemvagen blev Frida trott i motvinden, men karl som jag var drog jag oss bada nastan hela vagen hem, hahaha... Hon satt fastknuten bakom mig och berattade roliga historier istallet. Jag kande inte av kavan alls, forutom att jag var lite latt trott och dasig, men det skulle snart andra pa sig. Pa kvallen tog vi farval an en gang, men pratade om att ses ett par dagar senare.

Efter Vava'u blev det Ha'apai, den ogrupp som ligger i mitten av de tre huvudgrupperna pa Tonga. Det skulle vara ett riktigt paradis, men jag blev mattligt besviken pa det. Smutsigt, segt, dott och dalig stamning. Dessutom var jag sjuk. Kavan hade gjort mig hemskt "bakfull" och jag madde som ett troll! Trott och orkeslos, latt illamaende och ingen aptit alls. Jag hamnade pa ett vandrarhem i Hihifo, utanfor "storstan" pa Ha'apai. Det var en riktig pars att ga in till byn och satta sig ner pa ett cafe. Lyckades pina i mig lite frukost och for forsta gangen se Titanic... Riktig dunderrulle var det! :) Dettutom sporegnade det sa jag blev kvar ett par timmar. En hemsk huvudvark borjade smyga sig farligt nara och nar jag lyckades stappla hem i fyratiden slocknade jag nastan pa en gang. Kavan ar fortsatt huvudmisstankt for dessa hemska besvar!

Dagen darpa skulle jag ut till Olueva (Stavning?), en ratt stor, obebodd sando utanfor huvudon. Jag hade blivit tillsagd att komma ner till turistbyran runt nio. Nagon gang efter kvart over tio hade jag lyckats slapa min arma kropp kanske en kilometer ner dit och fick genast beskedet att baten redan hade avgatt. Kul... Jag blev tillsagd att ga ner till "hamnen" och fraga en kille som satt i ett hus dar nere om hjalp med att ta den lokala baten. Jag gick ner till ett fallfardigt skjul och sag att nagon faktiskt vagade sitta innanfor dess vaggar. Han talade om for mig att de som skulle aka med baten var pa kyrkomote och att den skulle avga ett par timmar senare och att jag skulle halla mig i krokarna sa jag inte missade den. Jag satte mig och kollade pa en Resident Evil med honom pa en 14" TV och vantade. Trottnade snart och gick ut och satte mig vid vattnet istallet. Jag kande mig spyfardig och satt och bara glodde ut over vattnet, som sjalvklart var valdigt fint, for ovrigt. Orkade inte sitta upp och lade mig for att ta en liten power nap pa en betongbank i narheten. Jag lag dar flera timmar och stirrade, kunde inte sova. Nar jag borde ha atit lunch spydde jag och lyckades efter det somna en stund. Dagen fortsatte pa detta vis och runt fyra kom folket fran kyrkomotet tillbaka. Vi gick ner till hamnen och vantade pa baten som kom kanske halv fem och hoppade pa. Det var en riktig upplevelse. Tongabor ar ratt stora, baten var full och vattnet ute pa oppna havet nadde relingen, dar jag satt, ett antal ganger. Nagon halvtimma senaer kom vi fram och jag blev lamnad ensam pa en tom strand. Jag stapplade ivag langs stranden och sag inte en levande sjal. Hade jag vetat det hade jag gatt hundra meter at andra hallet (runt en udde) och hittat lite folk. Detta var vad jag lyckades astadkomma senare pa kvallen. Jag tog in pa ett av tva "vandrarhem" och lade mig efterat i en hangmatta i tre dagar.