Baños och att aka buss i Sydamerika.

Ja det dar med att aka buss kan vara en upplevelse... Nar jag val hittat ratt och kommit pa bussen fran Quito till Baños (som for ovrigt betyder toalett) blev jag placerad langst fram i bussen. Dessutom var platsen brevid mig ledig. Helt okej.

Tyvarr drojde det inte lange innan en posig, for att inte saga flodig dam i 50-arsaldern klev ombord och snabbt bestmde sig for att gangen var allt for smal for henne. Jag bad en snabb bon... Jag tog upp kanske 2/3 stol och skulle strax forsoka minimera den ytan genom att trycka mig upp mig sjalv mot fonstret. Det hjalpte inte. Damen tog upp atminstonde 1,5 stol och flodade generost ut over den vanstra delen av min arma kropp. Och dar satt jag alltsa - nu forsvunnen under en enorm dam med langt svart lockigt har. "Hon luktar i alla fall inte svett..." forsokte jag pigga upp mig sjalv med men hon var dessutom av den typen som genom varje vansterkurva sipprade in en liten liten bit till in pa min nu tillintetgjorda privata sfar och i varje hogerkurva envist vagrade lamna den. "Naval. Bara tre timmar kvar nu" tankte jag matt... Kvavd och upptryckt mot en glasruta borjade jag fundera pa om det finns ett liv efter detta. Dom om min forvaning nar dimmorna plotsligt lattade efter flera timmars inklamdhet och syrebrist och hon flyttade pa sig! Hon hade tryckt in mig i sig med flit!! Hon tog inte alls upp 1,5 stol utan kanske 1 1/3, sa vi fick nastan plats brevid varandra - sittandes lar mot lar - och slutet pa resan flot pa i ratt riktning, sa att saga. Mitt i alltihopa blottade sig vulkanen utanfor Baños inklusive stor rokplym och vi var snart framme.

Se for resten den historien som lite av en novell. Verkligheten overtraffade inte direkt dikten men hon betedde sig sa illa att hon faktiskt far bjuda pa det.

Pa busstationen i Quito hade jag traffat ett amerikanskt par och nar vi kom fram till Baños visade det sig att killen var svensk och att de var studiekompisar. Han jobbar dessutom pa Google. Vi bestamde oss for att ses senare pa kvallen for en drink och trevligt umgange. Sagt och gjort. En drink blev till flera och vi hade riktigt kul pa ett antal barer till en bit in pa smatimmarna. Jag hade bokat rafting, paddla flotte ner for fors, for morgonen darpa men dit var det ju flera timmar.

De flesta som kanner mig vet att jag ofta har det lite tungt dagen efter en trevlig kvall. Raftingdagen var inget undantag. Jag vaknade i alla fall, gick pa toa och kande mig mkt battre. Lyckades ta mig ut och kopa en flaska vatten. Efter att ha vattnat ner den publika toaletten utanfor kyrkan madde jag i alla fall som en prins och kande mig redo for forsen. Da kom huvudvarken... Men jag hade ju betalt! Och skam den som ger sig...

En harlig halvtimma pa skumpiga bladfjadrar senare kom vi fram och sa fort vi kom i vattnet var alla bekymmer som bortblasta. Snacka om bakiskur! Det var ruggigt kul och jag lyckades till och med glida/flyga ur flotten en gang. I samma veva drog jag med mig nan annan och vi hamnade under flotten kanske 4-5 sekunder. Forst nar vi kom upp igen fattade jag vad som hade hant, men jisses vad kul det var!

Pa kvallen blev det "Ecuadors basta sushi" med paret fran kvallen innan och en ny barrunda. Tempot var dock mera beskedligt och dagen darpa vaknade jag pigg. Det var namligen dags att prova pa cannyoning. Det var ocksa skoj. Man firar sig med klatterrep ner for vattenfall. Jag tappade fastet nagra ganger och skrapade ena handen. Mer om det i nasta bloggpost. Lyckades dessutom "flyga" framlanges ner for det hogsta vattenfallet om ca 30 meter. Lite som en flygekorre som febrilt klamrade sig fast i ett rep... Haftigt!

Syftet med att aka till Baños var att klattra upp pa den aktiva vulkan som ligger precis vid byn men det var tydligen for farligt. Tji fick jag for den men jag hade ett par harliga dagar dar och angrar att jag inte stannade ett par till! Jag hade dock planerat djungeltur och akte tillbaka till Quito i torsdags. Med lilla ryggan som sallskap brevid mig...