Flygtur och norrut igen.

Morgonen den 25e januari var jag VERKLIGEN uppe med tuppen! Jag hade forsoke fa mig en helikoptertur till livs dagen innan, men det fanns inga andra som ville aka med mig och de vagrade ta mig ombord ensamen, men lovade att ta med mig pa en tidig morgontur nastfoljande morgon (den 25e alltsa). Planet avgick 07:15 och morgondimmorna lag tata over sjon. Planet var fullt av aldre tycka herrar och damer. De var faktiskt trevligt sallskap. Jag lyckades med konsstycket att satta mig brevid piloten och det visade sig bli en toppentur med morgondimmor over dalarna och vackra vyer over soluppgangen med vulkaner som stack upp lite har och dar. Helt klockrent! Vi flog over en stor vulkan och en hel del geoaktiva omraden for att landa pa en avlagsen flod och ta en liten bat till en narmast helt oforstord terass bestaende av nagon form av kisel (silica) och en massa haftiga mineraler som gav den regnbagens alla farger, nastan. Dar fanns aven en bamsegrotta med en liten sjo langst in. Sjon hade aldeles helt perfekt badtemperatur och kristallblagront vatten. Tyvarr fick man inte bada, men jag lyckades doppa halva vaden nar jag skulle kanna pa vattnet. Kunde inte se vattenspegeln...

Tillaggas bor att vi/jag var helt sjalva dar pa morgonen, till skillnad fran alla andra stallen runt Rotorua och jag kilade fore tyskarna hela tiden, sa detta blev till en toppengrej!

Jag tog baten sjalv over den lilla floden och bestallde mig en latte och en sandwich. Jag blev makta forvanad nar piloten paminde mig att planet skule lyfta igen 09:15. Jag hade ingen aning om vad klockan var, men insag snart att hon var 09:10. Usch for att vara beroende av en grupp igen. Jag hade helt glomt bort hur det ar att vara beroende av andra. Jag fick halla i mig kaffet, branna halsen och vi var snart ivag igen i alla fall. fem minuter sena.

Tillbaka i Rotorua tog jag en promenad och begav mig ut pa lift igen med siktet installt pa Bay of Islands! Kom dit pa kvallen och blev tagen till ett halvmystiskt vandrarhem ute i skogen, norr om Kirikiri (?) dar jag motte en trevlig schweisare. Han hade samma planer som mig, namligen att ta sig upp till Cape Reinga, New Zealands nordligaste spets. Annu batte var att han hade bil och vi bestamde oss snart for aka dit tillsammans. Jag hade hort fran flera att Cape Reinga skulle vara valdigt fint och det var det ocksa, manga langa mil senare, men enda anledningen till att jag egentligen akte dit var for att jag har varit pa sydspetsen tidigare (och att jag inte hade sarskillt mycket att gora innan planet till Niue skulle avga). Cape Reinga var valdigt fint med en gammal fyr och tva oceaner som mottes. Jag var dock mycket mer imponerad av enorma sanddyner som vi besokte ett par mil soder om spetsen. Precis som Sahara i miniformat. Enorma gula dyner, brannhet sand (vi var barfota, vilket jag bittert angrade senare, da det brande rejalt under fotterna) och vind i overflod. Vi klattrade naturligtvis upp pa den hogsta dynen! :)

Efter detta lilla aventyr drog vi oss soderut igen. Denna gang via "northlands" vastkust, vilket var en hojdare. Tomma vagar, haftiga landskap och mycket mycket farre turister an pa ostkusten. Kan klart rekommendera denna rutt for den so har lite tid over. Vi siktade "sa langt vi hinner" och hamnade i (?) pa ett av de basta vandrarhemmen jag har sett denna resa. Mycket mycket trevligt folk, frascht, fint och jattebra personal. Dessutom inte sarskillt dyrt. NZ$23 utan BBHkort om jag inte minns helt fel. Nar det morknade kom en amerikan modell aldre in och erbjod sig att ha en liten astronomikurs med oss som bodde dar. Det visade sig att han hade en doktorsexamen i astronomi och han hade en hel del kul att beratta. Tyvarr var han nastan dov och han kunde knappt hora vad vi fragade honom.

Morgonen darpa bar det av vidare soderut mot Auckland, dar jag blev droppad mitt inne i stan och vandrade ner till samma vandrarhem som jag bodde pa nar vi fort kom hit ner. Konstig kansla. Fick samma rum och det visade sig att till och med "min" sang var ledig. Jag ockuperade den genast.