Mot Dunedin!

Vaknade upp den 2a Januari, troligen runt 2 minuter over 12 pa natten, genomblot av svett och huttrande/skakande. Hatar grejer som inte kan andas! Men det ar val vad man far for en 24 NZ$ sovsack som an lagger en stor filt pa... Lag i alla fall och huttrade ratt manga timmar innan solen gick upp och hojde temperaturen i taltet avsevart. Det tog nan timma till, men sen hade svetten torkat in fint i mig och sovsacken! :) Hade ratt svart att sova anda. Sov i nerforsbacke pa en massa knolar och grejer. Dessutom pa en liten gangbro som lutade at alla hall. Naval. Lyckades nog i alla fall fa mig ett par timmars somn till livs, mellan host- och frossaattacker. Blev vackt ratt tidigt for frukost och avfard. Madde inget vidare, men det ar inte sarskillt anstrangande att sitta i en van och glo och det skulle tydligen vara fint dar vi skulle aka. (Catlins)

Vi akte in till Invercargil for att handla, ata och fika sen bar det av.

Vadret var sadar (som for ovrigt i nastan hela omradet vi besokte har nere...) men solen tittade fram ibland i alla fall. Vi stannade till pa "Gemstone beach", vilket var haftigt. Hittade en del fina stenar och snackskal. Maffiga vagor var dar ocksa! Vi stannade aven till vid Slope Point (NZs sydligaste udde), men det blaste som fan och regnade sa jag stannade i bilen. Torrhostade dessutom hela tiden, sa jag var inte alls sugen pa att lamna den lilla varme vi hade. Vidare stannade vi till pa en hel dros stallen som jag inte orkar ta upp har eftersom jag mest satt i bilen och hade det mysigt. Vi borjade leta vandrarhem ganska tidigt pa eftermiddagen. Alla var trotta pa att sova ute och vi var aven sugna pa en dusch. Det tog ett tag. De flesta vi kunde hitta var proppfulla. (Dessa turister...) Vi hamnade till slut i Owaka, dar vi stannade till pa det lokala YHA. YHA ar ungefar som Svenska Turistforeningen. Haftigt vandrarhem. Det var ett foredetta sjukhus med allt vad det innebar... Vi duschade, lagade mat, tvattade(!) och sedan var jag helt klart redo for en aldeles underbar natt i min aldeles egna sang.


Vaknade upp nasta morgon och kande mig helt underbart utvilad! Vilken kansla att nastan ha fatt sova ut och inte ens ha ont i ryggen nar man vaknar! Vi gjorde byn, besokte det lokala museet, vilket kan rekommenderas, besokte en bar och sedan bar det i sakta gemak av mot Dunedin. Minns egentligen ingenting speciellt fran denna resa. Vacker natur, skumpig bil, latt irritation bland oss, nagon trevlig, hogljudd diskussion och ett antal mil senare var vi framme.

Dunedin ar en jattemysig stad! Synd bara att vi kom dit nar manniskorna som gor den sa mysig - studenterna - inte var dar. Det var ganska ode, men fin arkitektur, trevlig stamning och mycket trevliga manniskor. Egentligen gjorde vi ingenting speciellt dar. Daremot borjade Eliese tissla och tassla en massa nar vi gick forbi ett cafe pa stan. Det visade sig att dar satt en snygg, tydligen, fransman dar som de hade plockat upp som liftade i Wanaka och dessutom sett vid ett annat tillfalle. For att gora en lang story kort kande han inte igen henne, utan tittade lite konstigt nar hon kom fram till honom och presenterade sig. Daremot kande han igen Sam och det verkade strax efter ga upp ett litet ljus i hans huvud. Vi gav honom naturligtvis sallskap eftersom han var ensam och det visade sig att han var Couchsurfare. Mycket trevlig dessutom. Specisllt Eliese ansag detta.

Jag, Sam och Joel tog in pa ett vandrarhem i Dunedin. Eliese var for snal och Ed hangde pa henne ute i vanen. Helt underbart att sova i en sang igen och det var val ungefar vid denna tid min hosta borgade ge med sig. Vi gick i alla fall ut pa kvallen och hade en trevlig stund med lite folk vi traffade pa.

Eliese hade efter lite overtalande lyckats fa tag pa ett nummer dar hon kunde na fransmannen och de begav glada i hagen ivag till nan liten halvo som skulle vara spektakular och fin. Vi grabbar tog en rundtur i Dunedin. Vi ansag att vi hade sett vackra vyer forut och vadret var dessutom inte det basta.

Vi vantade lange och val pa Elieses aterkomst och hon dok faktiskt upp, bara ett par timmar sen. Vi begav oss da av till Christchurch igen. Usch vilken hemsk vag! Mil efter mil med rakstrackor och langtradare. Hemskt trakigt. Hande inget speciellt har heller. Vi kom fram till Christchurch pa kvallen och handlade mat till en BBQ vi var bjudna till. En kryssning genom Christchurch senare och vi var framme. Efter maten bestamde sig Eliese av lite olika anledningar for att sova over hos BBQvarden. Vi tog farval av henne och begav oss till Florences hem, dar vi somnade gott. Florence ar en tjej vi traffade pa random nar vi forst anlande i Christchurch och hon hade den vanligheten att lata oss bo hos henne nagra natter.